JON SPENCER BLUES EXPLOSION Plastic fang (Mute) 16 juni 2002
	Man trodde att bluespunken lagt sig ner, d�tt och b�rjat lukta efter Jon Spencer och hans trios tre�riga fr�nvaro. Nu �r grabben h�r igen och visar p� att det fortfarande finns ett par sista andetag i vad som blivit s� utt�mt och verkligen jobbigt de senaste tv� �ren med hela genren. Musikskribenterna skriver sig lyriska om band de kanske egentligen inte skulle hyllat om Blues explosions crypt-klassiker "Extra width" skulle kommit i samma veva. Det k�nns trist och
b-mespop med White stripes, det k�nns jobbigt med Immortal lee county killers och kanske bara lite allm�nt crazy med Bob log III. Beck sa f�r ett bra tag sen att han �lskade Jon Spencers musik. Han menade kanske p� Spencers s�tt som han tog bluesen, packeterade den i l�ckra digipacks och fick ut den. Fick ut den till alla! L�tarna spelades p� Mtv, �ven om det bara var Alternative nation eller Superrock s� fick han en respons. Han gav till en b�rjan rock'n'rollen en klackspark och menade p� att bluesens sj�l var det st�rsta och mest magnifika en man med gitarr kunde dra �ver sig. Med tiden, och kanske mest p� "Acme" som kom 98, s�g man en tydlig bild p� sinnesf�rvirring. Eller kanske bara insikt. Genierna Alec Empire och Dan the automator satte sina pr�glar p� ljudbilden och ut ur pressarna kom n�got annat �n blues, en Jon Spencer man inte k�nde igen. Mycket m�jligt var det p� grund av producenten Steve Albini, en producent k�nd f�r att �ndra p� insn�ade band och ge dem ett mer fin-dekadent och st�kigt ljud. Blues explosion hade redan den bilden. Resultatet hade blivit soul, det var funk och hiphop i en obskyr blandning som fick bluesfantasterna att h�ja p� �gonbrynen. Pop-redaktionen �lskade "Acme", och satte den promnt p� musik�ret nittio�ttas topplista. Vissa Jon Spencer-fansen blev irriterade och r�dissade plattan med motiveringen att den var sellout och comash. Det var dans! Man hade f�rv�ntat sig samma h�r p� "Plastic fang". Men inte. Jon Specer blues explosion f�r nog inte l�ngre folk att s�lja sina kompletta Chuck Berry-samlingar f�r att omv�rdera sin syn p� vad blues och rock'n'roll tillsammans �r och har blivit. Men de f�r en �nd� att k�nna att kanske kan man g�ra n�got nytt av allt som finns, kanske finns det ett obegr�nsat s�tt att n�rma sig redan gjord musik och konst. F� band lyckas med detta, och p� s� vis kan man inte l�ta bli att attraheras och f�rf�ras. Det �r mer tidig bluespunk h�r, bandet har g�tt tillbaka ett v�ldigt litet steg mot r�tterna, skippat hiphopstuket och tagit p� sig noicerock-kostymen igen. Och �r det n�gra d�r ute som trodde att Jon Spencer skulle tagit intryck av White stripes tar ni fel! Han har alltid trottsat och kommer f�rhoppningsvis att forts�tta med det tills han sitter p� en veranda i s�derns delta med banjo och l�st�nder. Betyg: 8/10

Johan Wallner